Det blev en lite sen sjumånadersrapport. Vardagen har verkligen blivit härligt vanlig! Jag ägnar fortfarande en hel del tid till rehab. Men livet ser mer och mer ut som ”vanligt”. Jag funderar sällan på om benen svarar eller på nerver som pirrar. De allra flesta dagarna flyter på fantastiskt fint. Jag har fått nya övningar av Gustav på IFK kliniken. Vi har minskat lite på de rena rehabövningarna för att jag ska kunna köra lite mer styrka. Nu växlar vi mellan två program vilket gör det lite roligare också. Är otroligt tacksam att ha en så motiverande och dedikerad sjukgymnast. Det gör stor skillnad. Sen hjälper min medfödda envishet säkert till också.
Den tidiga våren tog mig med många andra med lite överraskning så jag var aningen sent ute med att få ordning på balkongen. Men nu är alla plantor fint på plats. Mitt i planteringen av tomatplantor, örter och blommor slog det mig hur svårt det var att plantera förra året. Med den skadade ryggen var det smärtsamt att både böja mig ner och att lyfta plantorna. Och nu går det hur bra som helst. Jag nyper mig faktiskt i armen titt som tätt för att påminna mig om hur härligt bra som vardagen är. Det är de små sakerna jag gör varje dag som är den stora skillnaden.
Efter långa rehabförberedelser var det äntligen dags för att testa att stå på startlinjen. Jag packade kajaken och gav mig ut på ett soligt och socialt surfski-äventyr i Fjällbacka. Där arrangeras varje år en i slutet av maj en kajakorientering som jag varmt kan rekommendera. Spana in www.kajakorienteringen.se och sätt ett kryss i kalendern för kommande år. Det kändes att det var länge sen jag tävlade och det var förvånande svårt att tagga upp. Kanske för att jag inte visste hur det skulle kännas eller om det skulle hålla att köra på hela vägen. Men det funkade super fint. Och jag fick med mig några nyttiga påminnelser. En star är en start – det är både dumt å ostrategiskt att hjälpa andra då. När det är stämpling på boj gäller det också att vässa armbågar eller paddel. Hamnar man på utsidan blir det en onödig vändning extra som också tar tid. Känner av att jag är lite stelare av skruvarna så det var aningen klurigare att komma i och ut skin. Får arbeta på med rörlighet och behöver se över placering av leash så jag faktiskt når den… Solskyddsfaktor hade både varit bra å resulterat i en lite mindre ”bonnig” bränna. Med det sagt var det sjukt skoj! Fick med mig massa roliga minnen. Dessutom var de hembakade bullarna som bjöds efter målgång bland de bästa jag ätit. Även om jag så klart saknade Lina hade jag ovanligt bra kolla på kartan. Det var riktigt kul att träffa alla jag inte sett på så länge. Surfskigänget med Joel, Emma, Anders, Pedro och Christina. Multisportgänget med Lisa, AnnaLena, Rickard och Jens. Fanns även lite klubbisar från MOIF på plats men saknade flixen och så klubbisarna från NPK. Hoppas kunna se lite mer av Emmas snabba rygg på kommande surfskiäventyr. Brukar vara ett säkert tips att fånga henne på prispallen om man inte hinner på vattnet;) Jag lämnade Fjällbacka med ett stort leende, somrig solbränna och en snygg handsnidad trämedalj. Gav massa inspiration och mersmak! 
camillavargman 